Everest

På morgonen den 10 maj 1996 startar klättrare från två kommersiella expeditioner den sista etappen mot toppen av Mount Everest, världens högsta berg. Då en våldsam storm plötsligt rullar in ersätts klättrarnas kamp att nå toppen med en kamp om överlevnad.

Filmen bygger på den sanna historien om olyckan, vilken tidigare har speglats i flera böcker. Den mest kända är ”In to thin air” av Jon Krakauer men även Anatoli Boukreev, Lene Gammelgaard och Beck Weathers har skrivit sina versioner om vad som hände på berget. Göran Kropp som befann sig i baslägret när olyckan hände beskriver händelseförloppet i sin bok 8000+, skriven av David Lagercrantz. Kropp har dock, till skillnad från de andra, inte fått någon plats i filmen.

Filmen är gjord av Baltasar Kormákur och huvudpersonerna spelas av inga mindre än Jake Gyllenhall, Jason Clark, Josh Brolin och Keira Knightley. Innan jag såg filmen förstod jag inte hur det skulle kunna vara möjligt att göra film om detta ämne utan att det blir fånig underhållning med föga verklighetsförankring.

Filmen börjar lite långsamt och generaliserande men övergår så småningom till att bli en iskall, hissnande nagelbitare med inslag av tårar. Trots att de storslagna bilderna överträffar detaljerna så tycker jag ändå att man hyfsat har lyckats fånga vilka problem kommersiella klätterexpeditioner har att hantera och hur dess medlemmar kan vara. Framför allt tycker jag filmen excellerar när den visar utmattningen hos de mer eller mindre erfarna klättrarna i kombination med hur oförutsägbart och fruktat vädret är i höga berg. Det kanske inte går att komma så mycket närmre än så här utan att själv delta i en expedition.

Det är också så att det bitvis helt magiska fotot kommer att stanna mycket längre hos den som ser filmen än de brister filmens har. Bergen har, som alltid, det sista ordet.